Black is such a happy color.

Nu när solen och värmen äntligen är här och man går upp när det är ljust samt lägger sig när fåglarna redan börjat kvittra tycker man ju att man borde se världen i regnbågens alla färger. Nej inte jag nej, jag ser allt i svart och vitt just nu och börjar bli trött på det. Solen må börja titta fram igen för min del men inte för andra runt om mig. Igår fick jag en stor bomb släppt på mig av en av de finaste människor jag har i mitt liv och att se honom må på detta sett sliter mig itu. Och det får mig att tänka att om jag blir såhär ledsen av dessa nyheter som inte ens handlar om mig, hur fan mår han då? När ska solen skina på honom igen? Ser han världen bara i svart då? Men svart är ändå fint i sig, det gäller bara att få fram det positiva i det. Alla gillar färgen svart, kan det då inte vara världens finaste färg?