I've got soul but I'm not a soldier.

Jag älskar när man, på random, hör en låt som man helt glömt bort och hur mycket man älskade den. Just det hände idag med låten "All these things that I've done". Jag minns när jag brukade lyssna sönder den och när The Killers spelade den på Hultsfred 08 samtidigt som man skrek sig hes och tårarna bara rann ner för kinderna. Det är fina minnen det!

Jag skulle nästan bara vela copy & past:a in hela skiten som ett helt inlägg för den förklarar allt så bra just nu. 

Jag vill bara ställa mig upp och skrika ut meningarna som "I wanna stand up, I wanna let go, you know, you know, you don't, you don't!", "You know you gotta help me out" och "I'm so much older then I can take"  (och alla andra meningar också för den delen).

Veckans självklara låt, kanske till och med månadens.

I need direction to perfection.

Motgångar ska komma tidigt i livet och inte sent.

Då har ännu en helg flugit förbi alldeles för snabbt. Jag hinner inte meeeeeeed och då har man ändå fått en timme mer på köpet.
Något jag tydligen lyckades hinna med under helgen va att byta bort blåtiran mot färggranna ben. De liknar en helpyntad julgran. Härligt. Jag vet precis hur det gick till, hade lite problem med cykeln. Vi lämnar det där.
Annars kan jag inte klaga på helgen, den har varit bra med kära återseenden, spontanvin och bra fest.

Nobody will remember the night they got plenty of sleep.

What a weeeeeeek.
Inleder veckan med att halvt slå ihjäl mig vilket gjorde att jag har haft svårt att röra mig samt sova utan att känna smärtan från både en halvt avslagen axel och ett svullet huvud. Har även fått bära en riktigt snygg blåklocka som souvenir på köpet.
Som grädden på moset har jag ägnat mig åt att köra en all nighter två nätter denna vecka, en var ofrivillig, den andra så illa tvungen.
Summan av kardimumman: Min.Kropp.Hatar.Mig.
Så när jag mår som jag gör nu, slut i både kropp och knopp så tänker jag göra det enda rätta. Fly hemhem för lite kärlek och vila. Så imorgon bär det av till mitt fina Täby och ni ska bara veta vad jag längtar tills jag får kliva in genom dörrarna och mötas av de bästa människorna på denna jord.

Allt har faktiskt inte varit skit, veckans bästa: Lag till Pallen. Ny jättejättejättefin dator (äntligen!!!) och få resa hemhem.

Vissa är för dumma för att ha ångest. Det är smart.

Helgen har gått jävligt fort men ändå så långsamt. Två kvällar med fest är inte optimalt för en kvinna i min ålder har jag märkt. Känns som jag drattat omkull under någon av kvällarna för min rygg är helt kvaddad och jag har rivsår på armen och bröstet, man ba va?
Fredag var en lååång kväll då jag jobba och sedan stannade kvar efter. Jag visste att det var en dum idé men när man är i gott sällskap så är det svårt att slita sig. Det är intresant det där med dåliga ideér. Just när man vet att de är dåliga så gör man det ändå, det är lite som att man inte tänker på konsekvenserna och bara kör, tänker lite som Carpe Diem, Size the day, Hallelujah, och dagen efter bara NEEEEEJ. Skit samma, det var en lärorik och rolig kväll.
I lördags blev det kalas igen, nu på kårallen där jag fick sen en jävligt snygg och halvnaken Panda da Panda!
Söndagen gick mest åt att ta igen sömn å prata i telefon. Det var typ det enda jag gjorde, på riktigt, under hela dagen. Tog mig en liten promenad också vilket var skönt, sjukt va lite frisk luft kan göra!

jag har också mått så så jag vet jag vet hur du mår.

Coola kids kan aldrig dö.

Nu händer det saker här. Igår var nog en turdag för alla, jag borde köpt en lott!
Fick veta att en av mina kära vänner ska bli sambo och att en annan score:at ett grymt lärarjobb! Men det som verkligen satte spratt på vardagen och mig var att en av mina finaste ska bli MAMMA! Just nu känns det som att jag är mer taggad än vad hon är. FATTA en liten BÄBIS! Detta är sjukt stort och allt jag vill nu är att hon ska flytta tillbaka till Linköping så man kan vara där och följa hela processen!
Det är nu man märker att vi börja komma upp i den så kallade "vuxenåldern" på riktigt. Det är svårt att se att vår lilla partyprinsessa nu ska bli mamma då hon alltid varit den med de västa och bästa historierna!
Men jag antar väll att när man verkligen träffat personen med det stora P:t och haffat ett fast och bra jobb att det går väldigt fort efter det. Det känns väldigt avlägset för mig då jag inte ens är färdigutbildad än och tycker mest killar är svin just nu.
Men någon gång är dett väll min tur med och då ska jag ha mina coola brudar vid min sida och vara sjukt nervös!